Funderar på att gå o lägga mig nu, känner hur tankarna bara snurrar och mitt humör går upp o ner. Jag är full medveten om vad det är för känslor och tankar vilket för en gång skull är skönt. Förut fattade jag inte varför jag helt plötsligt kunde bara bli så.
När jag ser tillbaka på hur jag var för ett år sen kan jag se en stor skillnad på då och nu. Efter att jag fick mina 7 diagnoser har allt blivit mycket klarare. Däremot vet jag inte om mina 7 diagnoser finns kvar. Borde göra om testerna tycker jag. Men jag är nöjd över hur saker o ting blivit. På något sätt har jag nästan klarat av alla mål. Det känns skönt. Det känns bra. Hur läskigt det en är så går allt om man vill. Allt går att klara av om man bara vill. Jag vill. Jag vill aldrig leva de livet jag en gång levde.
Nu finns det bara en sak, en liten men samtidigt jävligt stor sak som jag måste övervinna. Den händelsen i mitt liv har format mig till den jag är idag och den händelsen, den personen har jag så mycket hat emot. Och jag är INTE den som hatar. Jag vill inte heller hata någon. Hata är ett så stort ord. Men denna händelse som hände när jag var liten har verkligen skadat mig. Min tillit till människor, mitt sätt att se på saker, hur jag är i en relation och hela mitt liv har formats efter den händelsen. Hur jag en vänder och vrider på det kommer jag alltid påminnas av den händelsen tills jag en dag lär mig att hantera bilderna och tankarna.
Vi alla är människor och vi alla har gått igenom olika saker i livet. Jag fattar heller inte varför man ska döma ut folk för det man gått igenom och varför det ska vara så jävla läskigt att berätta om det. Jag är självklart rädd för att folk ska döma mig, men jag dömer mig själv mer en vad någon annan gör. Jag vet att jag är en stark person som har stora jävla brister, men dessa brister är inte mitt fel. Det är inte jag som orsakat detta och jag vet att det INTE är mitt fel att detta hände. Så ni kanske undrar vad det är jag pratar om, de e något som jag inte är redo att skriva med bokstäver här. Känner inte att jag klarar av det.
Jag önskar inte ens min värsta fiende ska behöva gå igenom det jag en gång fick gå igenom och de jag behöver gå igenom dagligen. Vi alla är människor och den smärtan, den ska ingen behöva känna. INGEN!
En sak jag vet att jag är bra på är mitt jobb, de e något som ger mig styrka, kraft och inspiration. Jag kan på så sätt stänga ut saker och gräva ner mig. Men nu, för första gången i mitt liv tar jag en paus från att jobba ihjäl mig. Jag tar det lugnt.
Min största svaghet är relationer. Men om man sen liten blivit övergiven i olika sammanhang blir separation inte så mycket lättare. Första gången jag skulle flytta hemifrån fick jag separations ångest. Jag hade ingen aning om varför jag fick det, jag skulle bara flytta andra sidan gatan. Idag förstår jag varför jag fick det. Att ha pluggat socialpedagogisk ungdomsarbete har vart ett av de bästa sakerna jag gjort. Jag lärde mig otroligt mycket. Mycket om mig själv.
Idag känner jag mig jävligt stark, som om allt har vänt. Från att mått bajs en vecka så har allt gått över till en annan känsla. Jag vet att de kommer slå tillbaka. Men jag har tagit lite beslut i mitt liv och gjort klart för mig vad jag vill och vad som ska ske. Känner bara att jag inte pallar gå igenom detta just nu. Vill bara få saker gjorda. men snart så.
Tar en paus från bloggen idag och tänker eft
För det första, vet ni ens vad Borderline är? Vet ni vad det innebär och ha det?
Nu mera heter Borderline ”emotionellt Instabil Personlighetsstörning” vilket jag själv tycker låter hemskt.
Till att böra, Borderline är en diagnos som har lite av allt möjligt i sig och det finns ingen riktig förklaring på varför man får den så som det är med tex ADHD, autism, depression osv.
För att göra det mer konkret, lite fakta om Borderline som jag tagit från 1177.se, jag har även plocka det som är relevant för mig och er som läser detta:
Borderline personlighetsstörning eller emotionellt instabil personlighetsstörning är olika benämningar på samma diagnos. Emotionellt instabil personlighetsstörning innebär att man har en känslomässig sårbarhet och ofta pendlar kraftigt mellan olika starka känslolägen. Det är inte känt varför en del personer utvecklar symtom som vid emotionellt instabil personlighetsstörning. Många experter på området tror att det kan bero på en särskild känslomässig sårbarhet, upplevelser under uppväxten eller en kombination av alla dessa.
- Stark rädsla att bli övergiven.
- Störd, förvriden eller instabil självbild.
- Återkommande känsla av tomhet.
- Kraftig pendling mellan olika känslolägen.
- Stark irritation, ångest eller nedstämdhet som kan vara några timmar, till som mest några dagar.
- Stormiga relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering.
- Intensiv vrede som inte står i proportion till vad som väcker den.
- Kortvariga överdrivet misstänksamma föreställningar eller övergående upplevelser av overklighetskänslor.
- Impulsivitet som till exempel missbruk av droger, sex, mat eller pengar.
- Självskadebeteende, självmordstankar, återkommande självmordsförsök eller hot om självmord.
Tomhet och osäkerhet på vem man är
Det är vanligt att man upplever en stor tomhet inom sig, som andra kanske har svårt att se eller förstå. Man känna sig ensam och missförstådd.
Rädsla för att bli övergiven
Om man i grunden känner sig osäker på vem man själv är kan det vara lätt att bli beroende av de människor som finns runt omkring. I relationer kan det bli så att man hela tiden strävar efter att få bekräftelse av den andre och glömmer bort vad man själv behöver och mår bra av. Man kan uppleva det som att man faktiskt inte klarar sig utan den andra. Även om relationen egentligen inte är bra för en själv vill man till varje pris undvika en separation. Rädslan för att bli övergiven blir det som styr, man blir ständigt på sin vakt och man kan känna sig osäker på om man kan lita på omgivningen.
Starka svängningar mellan olika känslolägen
Känslorna kan svänga mellan att man ser allt som mycket bra till att man tycker att det mesta är nattsvart och man kan ha svårt att se nyanserna däremellan. Man agerar och tolkar omvärlden utifrån den känsla som för tillfället är starkast.
Humörsvängningar påverkar nära relationer
Hur man förhåller sig till och känner inför andra kan variera kraftigt, och det kan märkas särskilt tydligt i nära relationer. Ena stunden kan man ha starka positiva känslor för en person mycket för att i nästa stund tycka att den personen är ganska värdelös.
Overklighetskänslor
När man upplever något svårt eller obehagligt kan man känna så kallade overklighetskänslor. Känslan kan ofta vara svår att förklara, men det innebär att man upplever sig själv, omgivningen eller det som händer som overkligt eller att det inte riktigt angår en. Ibland kan man också få minnesluckor, som inte beror på att man till exempel har druckit alkohol.
VARFÖR?
Så varför skriver jag om detta? Jo, för att jag blev 7 diagnostiserad för 1 år sen. Förra året i februari fick jag veta att jag hade 7 diagnoser. Jag hade inga problem att acceptera att jag hade 7 diagnoser, i början mådde jag piss, men jag insåg snabbt att jag hade levt med detta hela livet och jag va fortfarande samma människa. När jag fick mina 7 diagnoser som för övrigt tog nästan 2 år att utreda, började jag på KBT, Kognitiv beteendeterapi i ca 6 månader för att lära mig att våga gå emot mina rädslor och ångest jag hade konstant.
Jag har haft riktig tur, hamnat bara hos bra psykologer och behandlare. Hon som jag hade först var guld, hon satte mig på plats och hur mycket jag försökte köra med henne gick det inte, hon var bestämd och det var exakt vad jag behövde.
Efter sommaren förra året började jag på DBT, Dialektisk beteendeterapi som är en behandling inriktad mot Borderline. Sen sept förra året har jag gått på behandling 2 ggr i veckan och det är de bästa valet jag gjort. Att leva med Borderline är att leva i krig, inom sig, konstant, varje dag, varje natt, alla dagar är krig. Det syns inte på utsidan att jag har 7 diagnoser, de syns inte att jag har borderline, det är en diagnos som inte synd. Men att det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag sover är att bråka med mig själv. Jag har fått lära mig att stå ut med känslorna och det är otroligt jobbigt, att känna hur tårarna bara sprutar utan att kunna förstå varför.
Ta inget fel, jag älskar mig själv, jag är nöjd med allt jag åstadkommit, men samtidigt kan jag hata en del av mig och den delen är min borderline som skapar otroligt jobbiga känslor. Där av mina skumma facebook status, jag måste få ut det. Jag har svårt och prata om det, ibland vill jag inte ens prata om det, för det är så jävla svårt och förklara för någon som inte förstår känslorna. Jag känner 100 ggr mer en normalt. Jag kan sitta o kolla på en film, en rolig film och mitt i allt så dör någon, det är inte så jätte sorgligt, men jag kan börja gråta eftersom det väcker otroligt mycket känslor inom mig. Men är jag bland folk så ser ingen att jag gråter.
Ni vet att jag är ute och fotar på spelningar, ni anar inte hur många gånger jag fått tårar bara av att stå där och titta. Och jag vet inte varför. Bara av att skriva detta gör mig känslig.
Men nu e jag trött, jag e trött på att hålla det inom mig, jag vill dela med mig och jag vet att det finns andra som har denna diagnos och det är alltid skönt och veta att det finns andra i samma sits, jag önska jag hade vänner som hade borderline så att man kunde prata om dessa känslor o tankar. Tack Mariella för att du är den enda personen på planeten (förutom min borderline grupp) som förstår vad jag menar, du har inte borderline, men du förstår mina känslor och det är så skönt att ha någon som man kan berätta saker till utan att skämmas eller tycka att man e störd i huvudet!
De här är jag! En 29, snart 30 årig tjej som älskar hiphop, jobba med ungdomar och ge tillbaka till världen. Om det är en sak jag lärt mig under alla mina år är att vakna upp varje dag och vara tacksam över livet JAG valt att leva. För jag trodde aldrig att jag skulle vara här.
tack för att ni tagit er tid att läsa <3